Dimman drar fram över stenarna efter solnedgång
"Skärkarlslivet, som det levdes i gångna tider, existerar inte längre. Stugor, bodar och bryggor förfaller. Det är gammal kultur som försvinner för att aldrig mer återuppstå. Livet på fiskeskären var fattigt och strävsamt. Men efter vad man hör av de gamla fiskarna tycks det ha varit glatt och förnöjsamt. När man vistas därute sommartid och ser havets vidd, klipporna, kapellet, de gamla stugorna och sjöbodarna är man fallen för att tycka: detta var ändock ett liv - ett rikt och värdigt liv."
Texten här ovan är hämtad ur broschyren Åstön som trycktes i slutet av 1960-talet. Fiskarmuseet hade just öppnat och en del av den gamla fiskarkulturen hade fått respit för ytterligare några år. Fyrtio år är visserligen ett mycket kort historiskt perspektiv men man kan ändå konstatera att de lite pessimistiska tongångarna i texten åtminstone än så länge inte blivit verklighet.
Stugor, bodar och bryggor har blivit ett halvsekel äldre men förfallet har stoppats upp - åtminstone på flera vitala punkter. Den gamla fiskarkulturens vingslag känns ännu på Skeppshamn. Det finns fortfarande i 2000-talets hektiska tempo ett hopp om att det fattiga och strävsamma men ändå rika och värdiga liv som levdes här ska kunna återspeglas för nutidsmänniskan.
Det är Åstö fiskarmuseinämnd och Skeppshamns kapellag som sköter och förvaltar kulturmiljön i Skeppshamn. Kapellaget har funnits i århundraden och museinämnden fyller 40 år i år. Förhoppningsvis ska dessa båda ideella organisationer kunna leva vidare för att samla, vårda och visa allt som har med den gamla fiskarkulturen att göra.
Både museinämnden och kapellaget behöver stöd från alla som känner värme och sympati för Skeppshamn. Det finns massor av arbetsuppgifter för dem som vill vårda denna miljö. Skeppshamn kan utvecklas och göras mer attraktivt och tillgängligt för alla men det måste ske på ett varligt sätt så att också framtida generationer kan uppleva forna tiders fiskarkultur.